Dikt

Lånar tid.


När paniken slår sina klor i henne krymper hon ihop.
Flyter ner till känslor av skam och oduglighet och inget är
värt något mer. Hon är ingen.

Känslorna river henne blodig inuti och hon kan inte fly
skriket som aldrig hörs. Blicken irrar vilt efter något att
hålla fast vid. Händerna famlar efter någon att krama.
Panikens tomhet driver hårt mot den nakna huden som
bara vill bli berörd.

Det är då hon straffar sig själv men kallar det medicin.

Söker vem som helst. Blir oftast den som inte vill men likt
henne behöver. I den djupa föreningen där lemmen
nuddar tappen spränger hon sig fri och andas igen.

Lurar sig att detta är hennes terapi. Spiralen föder ännu
mer skam. Men det ser hon inte.

Så länge det räcker för stunden.

Bara hon får andas.


Av Erika H


Dagens bild

 

Nytt

Ja jag vet.. Skulle lagt ut bilder på stället. Massor av annat har kommit i vägen så det har inte hunnits. Tålamod. :P

Har förresten skapat en ny blogg. En kodad blogg där jag har total kontroll på utseende och helt reklam fri. Men det bästa är att ingen, och då menar jag INGEN kan läsa den om den inte har ett användarnamn och lösenord som jag eller någon annan betrod har skapat och sen givit till dig.
Där kommer jag skriva oncensurerat och i skoningslöst sanning/åsikt om allt från navelludd till vad jag vill göra med en regering.

Så om du känner dig intresserad och tror att du är en värdig vän till mig eller sambon, så skicka ett mail till: [email protected]

Ni som vill försöka komma in på den... försök.
  • Nya bloggen


  • Kommer givetvis förtsätta skriva här, men då lite mera rumsrent så att säga. :P

    Dagens bild.